Ersätts av din Region Diabetesretinopati är en av komplikationerna av diabetes och en av de främsta orsakerna till blindhet hos vuxna på grund av strukturella förändringar i blodkärlen i näthinnan.
De olika stadierna av diabetesretinopati kan läcka in i makularegionen (den del av näthinnan som ansvarar för det centrala seendet), vilket kan leda till ödem och följaktligen förlust av synen. Detta kan inträffa i vilket stadium av diabetesretinopati som helst, även om det är vanligare i de mer avancerade stadierna av sjukdomen.
Andra ögonsjukdomar som kan påverka diabetiker inkluderar katarakt (grå starr), som kan utvecklas tidigare hos diabetiker. Även glaukom (ökad ögontryck) är vanligare hos diabetiker och kan leda till atrofi av synnerven och därmed synförlust. Risken för diabetiker att utveckla glaukom är ungefär dubbelt så hög jämfört med icke-diabetiker.
Proliferativ diabetesretinopati
Proliferativ diabetesretinopati är det mest avancerade stadiet av sjukdomen och kan, om det inte behandlas i tid, leda till allvarlig synförlust. Cirka 50% av personer med proliferativ diabetesretinopati har också ett makulaödem. Makulaödem kan uppstå i vilket stadium av diabetesretinopati som helst och är den främsta orsaken till central synförlust hos diabetiker. Makulaödem orsakas av vätskeansamling i näthinnans viktigaste område, makulan.
Icke-proliferativ diabetesretinopati
Icke-proliferativ diabetesretinopati är sjukdomens tidiga stadium och kallas ofta även för preproliferativ diabetesretinopatii. Vid början av diabetesretinopati befinner sig sjukdomen, som namnet antyder, i ett tidigt skede och leder ännu inte till synförändringar. Men när den fortskrider kan det leda till synförlust som påverkar båda ögonen. Eftersom detta tidiga stadium ännu inte orsakar synstörningar, kan diagnosen endast ställas genom en undersökning hos en ögonläkare. Om det upptäcks tidigt kan ofta senare stadier med då eventuellt irreversibel synförlust undvikas.
Orsaker till diabetesretinopati
Diabetesretinopati kan också uppstå hos diabetiker som behandlas med orala antidiabetika (typ 2-diabetes) eller får insulin (typ 1-diabetes). Diabetesretinopati uppstår vanligtvis först efter flera år och manifesterar sig tidigare vid typ 1-diabetes än vid typ 2-diabetes. Diabetesretinopati beror inte bara på blodsockernivåerna utan också på andra faktorer som:
- Högt blodtryck
- Kolesterolnivåer
- Rökvanor
- Genetisk predisposition
Patienter med typ 1- och typ 2-diabetes har en hög risk att utveckla diabetesretinopatii och bör därför genomgå en fundusundersökning minst en gång om året. Det är direkt relaterad till diabetesens långvariga progression. Beroende på stadium av diabetesretinopati bör ögonläkaren regelbundet undersöka patienten och vid behov behandla för att begränsa sjukdomens progression. En viktig grund för behandlingen är dock en så god blodsockerkontroll som möjligt.
Symptom på diabetesretinopati
Vid diabetesretinopati varierar symptomen mycket beroende på sjukdomsstadiet (proliferativ eller icke-proliferativ). I det tidiga skedet är diabetesretinopati asymptomatisk (utan symtom). Därför bör diabetespatienten inte vänta tills synsymptom uppstår, utan bör genomgå en funduskopi minst en gång om året. Suddig syn är ett av de vanligaste symptomen på diabetesretinopatii och uppstår vanligtvis i den proliferativa fasen av sjukdomen när nybildning av blodkärl leder till blödningar i näthinnan eller glaskroppen, eller när makula uppvisar ett ödem.
Typiska symtom inkluderar:
- Sotregn, dimma och trådar i synfältet (delvis blödning)
- Mörkläggning eller total synförlust (fullständig blödning)
- Suddig, förvrängd syn (makulaödem, blödning, traktiv ablatio)
Diagnos av diabetesretinopati
Diabetesretinopati och makulaödem upptäcks vid ögonundersökning. Synskärpetest används för att kontrollera patientens synstyrka. Fundusundersökning (funduskopi/ögongrundsspegling) med dilaterade pupiller (mydriatiska droppar) möjliggör för ögonläkaren att bättre undersöka ögats bakre pol och periferi. Denna undersökning måste genomföras med särskilda förstorande linser för att noggrant kunna undersöka näthinnan och synnervshuvudet. Mätning av ögontrycket är ytterligare en undersökning som ögonläkaren genomför (Goldmann-tonometer). Före denna mätning ges bedövande ögondroppar så att undersökningarna är smärtfria. En ytterligare bildgivande undersökning är optisk koherenstomografi (OCT).
Fluorescensangiografi är en undersökning för att upptäcka tidiga tecken på sjukdom i näthinnans blodkärl. Vid denna undersökning injiceras ett speciellt färgämne i ett blodkärl i armen. Därefter tas bilder på näthinnan som visar hur färgämnet passerar genom näthinnans blodkärl. Även tidiga förändringar i näthinnans blodkärl på grund av diabetes kan på detta sätt upptäckas.
Behandling av diabetesretinopati
Det finns ingen bot för diabetesretinopati. Med rätt behandling är det dock möjligt att bromsa eller stoppa synförlust. Ett mål med behandlingen är att kontrollera den sjukliga tillväxten av nya blodkärl. En befintlig skada i näthinnans kärlbädd går inte att återställa. Mot den obehandlade sjukdomsprocessen med risk för blindhet kan effektiva behandlingsmetoder sättas in. Spektrat sträcker sig från beprövade terapier till de senaste behandlingsmetoderna:
Panretinal laserterapi
En av behandlingsmöjligheterna för diabetesretinopati är laserbehandling. Med en fin laserstråle fördelas många punktformiga laserfokus över näthinnans mindre blodförsörjda yta. Näthinnans syrebehov minskar, och nybildningen av blodkärl förhindras eller stoppas. Behandlingen utförs vid spaltlampan med ett kontaktglas som placeras på hornhinnan eller med en laserögonspegel. Ofta räcker en ytanestesi av ögat, ibland kan det vara behagligare att ge en lokalbedövningsspruta. Vid tidig och intensiv laserterapi minskas risken för blindhet med 50 procent.
Vid blödningar i näthinnan och/eller i glaskroppen kan laserbehandling endast genomföras om näthinnan fortfarande är synlig. Under laserproceduren kan patienten uppleva en brännande eller stickande känsla, vilket kan vara obehagligt. Efter laserbehandlingen är synförmågan på grund av pupilldilatationen något begränsad i en till två timmar, och det rekommenderas att bära solglasögon under denna tid. I de flesta fall kan dock inte laserbehandling återställa förlorad synskärpa. Därför är tidig upptäckt av diabetisk retinopati det bästa sättet att förhindra synförlust.
Glaskroppsoperation (vitrectomi)
I vissa ögon med mer avancerade näthinneförändringar kan inte laserbehandling ensamt ge fullständig kontroll över nybildningen av blodkärl, eller det tidiga, laserbehandlingsbara stadiet missas, och det har redan uppstått blödningar eller näthinnelösning. Här kommer glaskroppsoperationen till användning. Det är en effektiv åtgärd för att ta bort blödningar, direkt avlägsna nybildade blodkärl och återfästa en avlöst näthinna. Genom denna tekniskt komplexa operationsmetod, som kombineras med laserbehandling och andra åtgärder, kan i många fall en stabil näthinnesituation och ett användbart synförmåga återställas. Ofta är dock flera behandlingssteg nödvändiga.
Kompletterande åtgärder
Om laserterapi eller medicinering är ineffektivt eller inte indicerat, eller om det dessutom finns en membranbildning på näthinnans yta (epiretinal glios) i makulaområdet, kan även en glaskroppsavlägsning vara indicerad. Glaskroppsavlägsnandet tillsammans med det så kallade membran-peeling ofta orsakar en minskning av svullnaden. Effekten kan då vara mer långvarig än efter enbart medicinering för behandling av näthinnans svullnad. Denna behandlingsalternativ är förbehållet särskilda situationer.
