Makuladegeneration

Åldersrelaterad makuladegeneration, AMD

Vad är makuladegeneration?

Makula är namnet på ett litet, högspecialiserat område på näthinnan i ögats bakre segment. Det som gör det möjligt för oss att se skarpt, urskilja detaljer, läsa, känna igen ansikten osv.

Resten av näthinnan gör att vi kan ses i vårt "perifera" synfält, men betydligt mindre skarpt än i den centrala delen av synfältet som skapas av makula.

Makula innehåller störst mängd och densitet av tappar, de ljuskänsliga fotoreceptorerna genom vilka vi kan uppfatta kontraster och färger. I periferin ligger i huvudsak stavar, vilka möjliggör ljus-mörker-seende.

Makulans metaboliska nedbrytningsprodukter transporteras bort av det underliggande retinala pigmentepitelet. Med åldern kan det emellertid uppstå otillräcklig transport, vilket kan leda till att nedbrytningsprodukter ansamlas. Det leder i förlängningen till en långsam men ofta fortskridande försämring av det centrala synet, kallad torr makuladegeneration (se nedan). Det perifera seendet förblir emellertid vanligtvis bevarat, så att de drabbade kan orientera sig inomhus och utomhus och inte helt förlorar sin synförmåga.

Symtom på åldersrelaterad makuladegeneration (AMD)

AMD kan påverka ett öga, men oftast påverkar den båda ögonen, ibland olika mycket och i skilda tidsintervall. De karakteristiska symtomen inkluderar bland annat:

• Vågig syn av raka linjer (till exempel badrumsplattor), när de fokuseras centralt med ett öga (så kallade metamorfopsier)
• Försämrat färgseende
• Försämring av synskärpa i det centrala synfältet
• Svårigheter med att läsa på grund av centrala vågor/förvrängningar och senare en central svart fläck (centralt skotom)
• Många drabbade tittar lite åt sidan för att se förbi det funktionsnedsatta centrumet (excentrisk fixering)

Orsaker till makuladegeneration

Orsakerna till AMD är flera och ännu inte entydigt fastställda. Förekomsten är dock säkerligen till stor del relaterad till ålder. Eftersom vår förväntade livslängd ökar, ökar också förekomsten av AMD. Det finns ett antal riskfaktorer, som tobaksrökning eller högt blodtryck som gör att sjukdomen kan debutera tidigare, samtidigt som man också misstänker att ärftliga och miljömässiga faktorer avgör när sjukdomen uppstår hos enskilda personer. Det finns två former av åldersrelaterad makuladegeneration:

Torr makuladegeneration

I denna form av AMD, som redan nämnts ovan, skiljer man mellan ett tidigt och ett sent stadium. I det tidiga stadiet visas små blekgula avlagringar (druser) under näthinnan. Detta är en gradvis och mycket långsam process som kan pågå i många år och ofta inte påverkar synen signifikant. I det sena stadiet går dock sinnesceller förlorade, vilket leder till en betydande försämring av det centrala seendet. Hos en del patienter utvecklas emellertid den torra formen till den "aggressivare" fuktiga formen av AMD.

Fuktig makuladegeneration

I den fuktiga AMD-förloppet går processen med synförsämring oftast betydligt snabbare än vid den torra AMD. Den fuktiga AMD orsakas av tillväxten av nya "sjuka och instabila" blodkärl (s.k. neovaskularisationer). Från dessa kärl kan vätska eller blod läcka ut och ackumuleras både under och i näthinnan och skadar näthinnan alltmer. Om behandling inte sätts in bildas slutligen en fibros eller ärrbildning i makulan, vilket leder till förlust av det centrala seendet på grund av de förlorade syncellerna.

Speciell form: Juvenil makuladegeneration

Även känd som Fundus flavimaculatus. Denna typ av MD uppstår i unga år (mellan pubertet och ung vuxen ålder), är ärftlig och yttrar sig i olika former, varav Stargardt-sjukdomen är den mest kända. Juvenil MD är relativt sällsynt och botemedel saknas än så länge