Forskning och diagnos av glaukom
Obehandlad glaukom (grön starr) kan leda till irreparabla skador på synnerven och därmed till blindhet. Därför är det särskilt viktigt med tidig upptäckt av glaukom genom regelbundna undersökningar hos ögonläkaren.
Glaukom kan diagnostiseras på följande sätt:
Applanationstonometri (mätning av ögontrycket)
Applanationstonometri är den mest använda metoden för att mäta trycket inne i ögat. Ögontrycket mäts smärtfritt med hjälp av en mässknopp efter en kortvarig bedövning av ögonskiktet. Det är oumbärligt för diagnos av glaukom samt för uppföljning av glaukompatienter. En variation av denna mätprincip fungerar beröringslöst genom en smärtfri luftimpuls mot hornhinnan (icke-kontakttonometri).
Funduskopi (ögonbottenundersökning)
Med funduskopi är det möjligt att bedöma ögats strukturer i den bakre delen av ögat, särskilt med tanke på glaukom, synnerven och dess blodcirkulation, för att eventuellt utesluta glaukom eller för att genomföra en följdkontroll hos glaukompatienter.
Gonioskopi
Gonioskopi är en undersökning av kammarvinkeln, som ligger mellan hornhinnan och iris och genom vilken kammarvattnet rinner ut. Om kammarvinkeln är för trång generellt sett eller om avflödet delvis är blockerat av vävnad eller kärl kan ögontrycket vara kroniskt för högt eller stiga akut och leda till vinkelförträngningsglaukom eller sekundärt glaukom med skada på synnerven eller en akut glaukomattack med mycket höga ögontrycksvärden. Gonioskopi bör utföras vid misstanke om glaukom för att bedöma bredden och strukturen på kammarvinkeln samt hos glaukompatienter under förloppet.
Perimetri
Perimetri är en funktionsanalys av det visuella området och mäter om det finns eventuella utfall eller begränsningar i synfältet som tyder på glaukom eller om de förblir stabila eller ökar hos glaukompatienter under förloppet.