Indikationer för en hornhinnetransplantation kan vara:
Det finns flera typer av hornhinnekirurgi. Den mest populära är hornhinnetransplantation, där den sjuka eller skadade hornhinnan ersätts med en donatorhornhinna, antingen som helhet (penetrerande keratoplastik) eller i delar (lamellär keratoplastik). För att ta reda på vilka sjukdomar som kräver en hornhinnetransplantation måste man först göra en noggrann undersökning av ögat. När synen tappas är en hel eller partiell hornhinnetransplantation ofta det enda sättet att lösa problemet och förbättra den drabbades livskvalitet. Möjliga indikatorer är:
- Keratokonus (oregelbunden deformation av hornhinnan)
Vid denna sjukdom blir hornhinnan ofta allt tunnare och antar formen av en kon. Synen är nedsatt och kan inte förbättras med glasögon, kontaktlinser, en intracorneal ring eller tvärbindning av kollagenfibrerna. Orsakerna till denna sjukdom är okända. Man misstänker dock att det är genetiskt. - Allvarlig infektiös hornhinneinflammation (keratit) eller allvarliga hornhinneskador
Om patienten lider av allvarliga skador på hornhinnan eller infektioner som är behandlingsresistenta kan en transplantation också övervägas. Ibland kan ett slag eller blåmärke orsaka allvarlig skada på hornhinnan. Numera är operationen enklare och kan avsevärt förbättra patientens livskvalitet. Infektiös keratit kräver operation när infektionen är mycket framskriden och inte svarar på andra behandlingsalternativ. - Fuchs endoteliala korneala dystrofi
Vid denna sjukdom är det innersta lagret av hornhinnan, endotelet, patologiskt förändrat, så att vätskebalansen i hornhinnan inte längre kan upprätthållas och i slutändan uppstår allvarliga hornhinneödem och grumling. Symtom inkluderar ökad känslighet för ljus, särskilt på morgonen, suddig syn eller färgade glorier runt ljus. Fuchs dystrofi är ofta ärftligt och kan inte behandlas kausalt, så i avancerade stadier är endast keratoplastik indicerat.
Intressant fakta om keratoplastik
Hornhinnetransplantation är ett rutinförfarande som har en hög framgångsfrekvens. I själva verket är hornhinnetransplantationer den mest framgångsrika av alla vävnadstransplantationer, som också kan utföras under lokalbedövning. Donatorvävnaden kontrolleras i förväg för att se om den är lämplig för en transplantation. Som med alla operationer kan inflammation eller infektion uppstå. Det finns dock alltid risk för en avstötningsreaktion av donatorhornhinnan (i cirka 20 % av fallen). Erfarenheten visar att om patienten avvisar transplantationen blir detta märkbart under de första fem postoperativa åren. De flesta som genomgår en hornhinnetransplantation har åtminstone en del av synen återställd.
